Älskade, saknade.

Min älskade Tora blen blind höstan 2020 i september. Hon hade problem att orientera sig, och hennes liv blev så tråkigt då hon inte kundegöra sånt som hon tycket var roligt. Däför fick hon sluta sina dagar här hemma den 2 oktober.

Sorgen var total när vi med relativt kort varsel upptäckte att Lina inte mådde bra. Hon försämrades fort och trots operation kunde hon inte räddas. Hon avled den 25 april 2014, 8 år och 20 dagar.. Sörjd och saknad hon var en mycket speciell hund.

Lina är den hund jag gjort nästan allt tillsammans med. Hon tränade agility, lydnad, rallylydnad samt klarade en 2:a i viltspår. Planen var att ta vs ch. sommaren 2014, men så blev det inte. En underbar kamrat, den snällaste man kan ha.

1974 köpte jag Urtimas Emil e Hedevallens Dick, u Dommarringens Eja. Det är nog den mest perfekta hund man kan få. Han var alltid lös, gick ingenstans utanför tomtgränsen, fast vi inte hade något staket.Han var min hund till 100%. Vi flyttade tre gånger under våra år tillsammans. Om jag kunde få en till av hans sort skulle jag bli lycklig.

På den tiden tränade jag inte med hunden, men vi gick jättelånga promenader. Han älskade när man tog fram kopplet. Han blev döv på gamla dar och kunde då inte vara lös, han hörde inte när man kallade på honom. 

Honom hade jag i 11 år innan han fick gå till hundhimlen då han fick problem som jag inte ville låta honom lida av. 

Min första västgöte Domarringens Garr köpte jag från Hans Nobel 1970.  Garr var inte så tuff och vi var nog inte så bra hundägare att ge honom en fast och stabil tillvaro. Men han var en fin familjehund som alla västgötaspetsar är. Han blev tyvärr överkörd när han var tre år.